måndag 30 juni 2008

Umgås med Simon är så underbart. Vi insåg att det är månader sedan vi träffades sist.
Nu sitter vi bara och inte pratar och tittar på Simpsons :)

Snart kommer Kattis, det ska bli ännu lite mer Criminal Minds. Är det osunt att vara förälskad i en påhittad FBI agent som kan allt som är värt (och inte värt) att veta? Isåfall är jag lite osund.

Thinking of you sweetie.

söndag 29 juni 2008

Köpenhamnsutflykt.

Jag hade tillfällig kortslutning i hjärnbarken igår. Kattis ringde mig efter jobbet och det lät ungefär såhär:
- Hej
- Hej
- Jobbat klart?
- Jepp! Vad ska du göra ikväll?
- Men Zabina, vadå?! Vi ska ju till Köpenhamn och se Pablo!
- Va... men... ja just fan!

Det är en rätt trevlig överrakning när man fått för sig att kvällen ska bestå av sitta i sin reclining-chair i mjukisbyxor och dricka fanta.

Istället blev det tåg till Köpenhamn, en del konversationer på engelska med random danskar för att hitta till "en liten ful byggnad som heter Vega" (citat Berang), efter många om och men kom vi dit och hann både köpa och dricka upp en öl innan Pablos uppvärmare äntrade scen. Dansk stå-uppkomik är inte optimalt för mig... jag förstod två ord, "John McCain" och "Extreme home makeover" - så ni förstår hur bra jag är på danska.

Pablo fick oförtjänt många skratt på skämt som inte var skämt egentligen. Jag kan inte förneka att han har enormt mycket talang när det gäller att använda sin röst, han kan göra det mesta. Men stå-uppkomiker, det är han inte.

Trevligast var att träffa Berang över en öl och snacka om allt mellan himmel och jord. När det var dags att bege sig tillbaka till Huvudbangården (är det bara jag som irriterar mig på att det inte bara kan heta centralstationen?) så vägrade han blankt att låta oss åka buss, så han körde en hundring i handen på mig och ringde en taxi, inga diskussioner. Gentleman, the old fashioned way (fast old fashioned... då hade det kanske varit häst - och vagn som gällt?)

Dagens ros till Berang för att han är så jäkla go och omtänksam :)

torsdag 26 juni 2008

Torsdagskväll på Far i hatten.

När vi slagit oss ner, Kattis, Gabby och jag, med varsen cider (eller ja, Gabby drack vatten) ser jag Tobias Persson komma insläntrande på uteserveringen. Han ser lugn och behärskad ut, nästan lite timid, ur ett observerande perspektiv. Långt ifrån den knas jag vet att han är när han väl står där på scen med mikrofonen i sin hand och alla blickar vända mot sig.

Jag insåg innan vi gick till Far i hatten att Tobias Persson är den enda av de svenska komikerna jag verkligen tycker om och är genuint imponerad av som jag aldrig har sett live. Jag har sett det som finns ute på nätet, och jag följer hans blogg slaviskt, men innan ikväll hade jag aldrig sett honom live. Det ångrar jag nu att jag inte gjort tidigare.

Ingen kan förneka att han är genialisk på scen. Han lyser av självförtroende och genuin scenglädje som smittar av sig omedelbart. När han inleder sin akt med en imitation av skånska är det inte en sådan där irriterande uppländsk och hånande imitation, den känns varm och opretentiös. Man tycker om honom från första stund och det var tydligt att det var fler än jag som kände så.

Kattis och jag konstaterade efteråt att hela Tobias uppträdande kändes som om man var på teater. Inte för att det var förställt, tvärtom, det var väldigt genuint. Men hans som han använder sin kropp, hans kroppsspråk, minspel - allt. Det var som teater helt enkelt. Och jag blir konfunderad när han säger att han inte har någon akademisk utbildning och att han avundas dem som har en. För han framstår som en väldigt intelligent och påläst kille. Han är helt enkelt ett levande exempel på att all utbildning inte kommer från skolan.

Vad jag vill säga är väl att det var en fantastisk kväll, cred till alla komiker som uppträdde, Kringlan, Marcus, Amanda, Elin och Erik som var konferencier såklart. Ni klarade er utmärkt trots alla irriterande småfulla Nöjesguiden människor som inte höll käften!

tisdag 24 juni 2008

Guds vrede...?

Det här är utan tvekan den sjukaste bloggen jag någonsin läst.
Senaste inlägget är skrivet i mars 2007. Jag hoppas att Guds vrede slog ner på honom istället, det är ju fel att önska livet ur människor, trots att de är dumma i huvudet, så jag hoppas bara att hans dator kraschade för evig tid... eller att han blivit bortrövad av satanister och nu tvingas han att sitta i en källare och lyssna på Britney Spears och titta på dokusåpor 24/7 tills han är precis lika syndig som oss andra.

Fundamentalistiskt religiösa människor tillhör inte mina favoriter.
Det är på grund av dem många skäms över sin religiösa tro. Det är synd att något så vackert som religion, som skänker hopp till många människor i mörka stunder, blir så besudlat av sjuka människor som gömmer sitt hat bakom en religiös front.

Läs Om Gud (och snart Om Jesus) av Jonas Gardell, han ser Gud lite sundare än många andra djupt bokstavstroende.

Bleeding love.

Closed off from love
I didn't need the pain
Once or twice was enough
And it was all in vain
Time starts to pass
Before you know it you're frozen

But something happened
For the very first time with you
My heart melted into the ground
Found something true
And everyone's looking 'round
Thinking I'm going crazy

But I don't care what they say
I'm in love with you
They try to pull me away
But they don't know the truth
My heart's crippled by the vein
That I keep on closing
You cut me open and I
Keep bleeding
Keep, keep bleeding love

lördag 21 juni 2008



<3

Midsommar/50-årsfest!

Igår åkte jag till Lund för att fira midsommar med min familj och min "fadderfamilj" eller vad man ska kalla dem. Vi skulle ha överraskningsfest för Åke, min gudfar, som fyller 50 den 7 juli. Han trodde att han skulle jobba hela helgen så när han fick ett larm till Hemvärnsgården anade han inga ugglor i mossen. Snacka om att hans min var obetalbar när han kom in och vi stod där ca 40-50 personer och skrek "Grattis!"

Det blev en jättelyckad eftermiddag/kväll med god mat, trevligt sällskap, fina sånger och två bildspel som fick både mig och mamma att gråta.

Så grattis Åke, världens bästa "far"!

Idag ska jag ha Sex and the City maraton med mamma för att hon ska kunna se långfilmen på bio inom kort. Ska bli trevligt :)

Kram på er.

torsdag 19 juni 2008



Thinking of you,
wondering what you are doing.
I miss your voice.

onsdag 18 juni 2008

FRA.

Slog på tv:n i tid för att se en nyhetsrapportering från riksdagen där inte en enda ledamot röstade nej till FRA lagen. De röstade för att den skulle skickas tillbaka, om den inte är till belåtenhet sedan så kommer de rösta nej. Är inte det politik i ett nötskal? Få något gjort för en gångs skull.

Att man ens lägger ner tid på denna idiotiska lagen förstår jag inte ens. Den borde inte få något spelrum överhuvudtaget, den är ju absurd! Ska jag bli avlyssnad 24/7? Det spelar ju ingen roll om man har något att dölja, det känns inte jättebekvämt att en uttråkad anställd hos försvaret kan lyssna på mina telefonsamtal och läsa mina mejl om han känner för det. De som har något att dölja kommer nog klara det bra ändå, tro inget annat. Detta kommer inte sätta fast några terrorister. Hur många hotbilder finns det mot Sverige egentligen?

Skärpning!

Vill ni läsa mer intelligenta (men objektiva) analyser av FRA debatten så rekommenderar jag Magnus Betnérs blogg alternativt Helena Sandklefs blogg.

Vi får hoppas att de ledamöter som lovat att rösta nej tar sitt ansvar och gör det också. Det glädjer mig att höra Thomas Bodström säga att Socialdemokraterna tar avstånd från lagen. Det är bara att vänta och se vad som händer.
Hur kan man vara så flygrädd att man är toknervös när någon annan ska flyga?

Det kan ju inte vara hälsosamt.

tisdag 17 juni 2008

The kindness (and unkindness) of love.

Min morbror och moster har en sådan där kärlek som jag inte riktigt trodde på innan, och som jag definitivt inte trodde att jag kunde hitta.
Den är förnuftig och galen på samma gång, intelligent, den är ödmjuk och uppblåst. Den är bejakande och försakande. Den är perfekt och har brister.
Den är allt.
Och den är en sådan kärlek som inte bryr sig om andra förälskelser, attraktioner eller bekräftelsebehov, den finns där och visar vad som är viktigast.

Om man vet att just den kärleken finns för en. Hur gör man då för att ignorera den?
Hur förklarar man för folk som bara tror att man blivit sinnessjuk, att det faktiskt är rätt? Hur lär man sig att inte bry sig om vad andra säger?

Till Svempan och Idha; släpp aldrig varandra, ni har det vackraste jag någonsin sett.

söndag 15 juni 2008

We had a great day!


Zandy är inte riktigt som alla andra.


Detta är Nils, jag adopterade honom idag.


Erik i djungeln :)


Är det Zabina - eller en mumie? Who knows?!

torsdag 12 juni 2008

Jag vaknade halv fyra imorse av att en schäfer flåsade mig i ansiktet. Inte vilken schäfer som helst, Nixon såklart. Så det var bara att gå upp och underhålla honom, vi gick ut så att han fick kissa och jag gav honom nytt vatten. Sen fick jag sova till sju innan Zebbe kom och hämtade lilla odjuret. Jag har aldrig sett en hund som blir så glad över att se sin husse, det värmer i hjärtat :)

Nu väntar snart lite mer jobb, ikväll blir det nog en sväng till folkparken för att se Hasse Brontén på far i hatten. Ses där?

onsdag 11 juni 2008

EM.

Ja, jag tillhörde en av de miljoner svenskar som igår satt framför teven och tittade på fotboll. Jag gjorde det i sällskap med Kattis, vi kom båda direkt från jobb, hon lite tidigare än jag, och ingen av oss var väl särskilt positiv.

Dock blev jag oerhört glad när jag såg att Daniel skulle starta, det kändes bra, tryggt på något sätt. Det spelar ju faktiskt ingen roll vad resten av svenska folket säger, jag vet ju att Daniel är duktig, att han för med sig massvis av lugn och trygghet. Ja, Daniel litar jag på.

Och han, tillsammans med andra, gjorde ju bra ifrån sig. Jag tänker inte stämma in i hyllningssångerna riktigt än, jag anser fortfarande att backlinjen gjorde massvis av misstag som de inte kommer klara av att rätta till när de möter Spanien, men mot ett ganska avvaktande Grekland var det inga större problem att fiska upp bollar man tappat igen.

Under EM är det väl tillåtet att tycka om alla Sveriges spelare? Så då får jag säga att Henke Larsson är helt otrolig, säg vad ni vill om ålder och comebacks, men han tar verkligen laget ett helt steg längre. Hans löpningar, passningar, blick. Sen var han väl lite väl osjälvisk i en situation - men det gick ju bra ändå.

Zlatan.
Behövs det mer?
(Förutom: Sluta kalla honom för Ibra! Han heter Zlatan! TVÅ stavelser, behöver han verkligen ett smeknamn?)

Jag orkar inte nämna alla.
Och jag tror fortfarande att Sverige förlorar på lördag.
Men det kan säkert bli kul att titta på :)



"Daniel Andersson spelade och han gjorde det bra.
Dessutom sprang han mest av samtliga svenskar – 11 321 meter, cirka 500 meter mer än Henrik Larsson på andra plats."

/Aftonbladet.se

måndag 9 juni 2008

Tiresome life = Sleepy Z.

Trött. Så trött.

20-årsfest i Veberöd i fredagskväll.
Jobb hela dagen i lördags.
Personalfest i lördagskväll.
Jobb hela dagen idag.
Mys med Kattis hela kvällen.

Sova nu.

Wishing you were here right next to me,
I've been waiting so long it hurts.

fredag 6 juni 2008

Marked for life.


Ja igår blev det en tatuering. Jag är riktigt nöjd.
Ganska roligt att han som är chef på House of Pain fick stå och hålla mig i handen hela tiden - jävlar vad jag skrek! (Ja jag är mesig!)

För er som är lite svagpresterande i pannloben kan jag berätta att det inte är ett träd eller en random blomma, det är en symbol för mitt efternamn, Liljegren, och därmed en hyllning till min familj och min släkt - som är det viktigaste i världen för mig.

tisdag 3 juni 2008

"I hate kids, they're barely human!"

Nu är det studenttider igen. Imorse vaknade jag av att det skreks och tutades utanför mitt fönster, det är nämligen Petris treor som ska skickas ut i arbetslöshet och semi-vuxenliv idag.

Jag har läst massvis av blogginlägg där folk klagar på studenterna. De är för högljudda, för kaxiga, för korkade. Det anses även inte vara speciellt att ta studenten längre, för det får ju alla göra. Jag håller inte med, jag njuter av studenterna som springer runt och blåser med visselpipor 5 cm från min trumhinna. Jag älskar att se de glada minerna och höra alla ramsor de skriker tillsammans.

De som säger att det inte är något speciellt att ta studenten längre förstår nog inte hur många som avskyr skolan. Jag upplevde inte studenten med samma eufori som mina vänner tror jag, för mig var det en milstolpe som berättade för mig att jag var på god väg till mitt drömyrke, det var nu den riktiga resan skulle börja - men för många av mina vänner var det en lättnad. En utgång från helvetet, för de som aldrig känt sig uppskattade eller bekräftade i skolan. För de som trivdes bättre med att jobba, och för de som helt enkelt inte mådde bra med människorna de studerade med.

Så ni som säger att det inte finns någon mening med studenten, ta en extra titt på de som skriker. Försök tänka er vad studenten symboliserar för just den människan. Det finns många anledningar till att fira att man klarat av 12 år i skolan, även om de tre sista inte är obligatoriska så känns de ändå som det. Många av de som skriker och firar är överlyckliga för att de äntligen ska få slippa det helvetet som hållt dem fångna, andra är kanske, som jag, på väg mot mer studier - för att skolan är det ställe där de känner sig hemma, och detta symboliserar en milstolpe för dem.

Titta även extra noga på de som har något tomt i blicken trots att de tjoar, för det finns ju faktiskt de som inser att studenten är så mycket mer än att gå ut skolan. Det innebär ansvar, en del vuxenliv och även att man glider ifrån så många av de människor man tagit för given i sin vardag.

Nä - när ni klagar på studenter så tänker jag klaga på alla barn som skriker och springer runt i affärer när jag försöker shoppa i lugn och ro. Jag är en av dem som inte tycker om barn som kommit över spädbarnsåldern. De är enbart irriterande.
(Undantag mina kära nästkusiner såklart!)

(Bild från mitt utsläpp)

måndag 2 juni 2008

She is my angel.

(Katarina 'Kattis' Trolle)

Om någon hade berättat
att du fanns där ute
så hade jag sökt upp dig
för längesen

för det är något speciellt
när du lyssnar på mig
och hur du vet vad jag ska säga
innan jag hunnit tänka ut det själv

och jag älskar hur du alltid
förstår mig
vad det än handlar om

och att du vågar säga till mig
när jag är löjlig
jobbig
eller bara förstör mig själv

och jag älskar hur vi
känner likadant
om det mesta
och vågar berätta för varandra
att det här är nog den galnaste
(och finaste)
vänskapen vi upplevt

för vi har något speciellt
genomtänkt
impulsivt
roligt
galet
och underbart
som ingen annan kan förstå

och jag älskar hur jag
inte kan förklara
varför det klickade så snabbt
mellan oss
och att folk nästan tror att vi är ett par

jag älskar hur vi
tittar på samma män
men aldrig bråkar om dem
och hur vi gläds åt varandras framgångar
istället för att bli avundsjuka

Ja,om någon hade berättat
att du fanns där ute
så hade jag (definitivt) sökt upp dig
för längesen

för nu förstår jag inte
hur jag någonsin kunnat leva utan dig.

Hur underbar är inte Soran Ismail?

Stand up ska upplevas live!
Men för er som är för lata för att gå och se någon så är här ett underbart smakprov på underbar stand-up av Soran Ismail. Klippet är från Skrattstock, jag har inte en aning om vem som filmat.



För er som vill se stand-up live; sista Oslipat för säsongen är på onsdag, köp er en biljett (80:-) och kom dit! :D

söndag 1 juni 2008

Harry Potter och samboskap.

J.K Rowlings böcker om Harry Potter är enastående. De är även lite läskiga, inte innehållsmässigt kanske (eller jo, en och annan sak är väl lite läskig), jag syftar mer på det faktum att jag slukar dem besinningslöst. Med andra böcker kan jag, oftast, läsa någon timme och sedan lägga ner dem ett tag och sedan läsa igen nästa dag. Det är omöjligt med Harry Potter. Även när jag läser om dem (har gjort det ett par gånger nu) är de det enda jag tänker på, när jag inte läser funderar jag på när jag har ett par minuter för mig själv nästa gång så att jag kan hinna med ett par sidor till.

Jag har läst om sexan och sjuan nu, båda två är ändå ganska maffiga böcker men det tog mig inte mer än 1½ dygn att läsa ut båda två. Jag kan bara inte lägga dem ifrån mig.

Det är läskigt.

Förresten ska jag gå och bli med sambo; Kattis och jag ska slå våra påsar ihop och flytta tillbaka till Lund. (Eller, jag ska tillbaka, hon ska dit!). Så håll tummarna för att vi får ett lägenhetserbjudande snart!

Kram på er.