Fick en komplimang för min engelska av Bill Maher... i min värld är det fan stort.
Lilla Emma Neman, som inte är så liten längre, tar studenten idag och jag förundras återigen över hur snabbt tiden går. Man är fan medelålders snart. Det finns så mycket man vill göra men inte vågar, har råd eller tid till, och jag undrar hur mycket jag kommer ångra att jag aldrig gjorde när det väl är för sent.
Time will tell.
Nu: Nova med Kattis. Hoppas att jag kan få köpa ny kamera trots att jag inte hittar originalkvittot på den jag pajade, ska även försöka hitta en studentpresent till lilla Ems.
Puss på er.
Visar inlägg med etikett Just thinking.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Just thinking.. Visa alla inlägg
måndag 8 juni 2009
onsdag 31 december 2008
2008...
...har varit ett fantastiskt och händelsefyllt år. När jag tänker på det så skulle jag nog vilja påstå att det var varit ett av de roligaste åren i mitt liv.
Det började med att flytta hemifrån, sätta igång på riktigt med mitt första riktiga jobb på ZooZity. Det fortsatte med skola, trots min oerhörda brist på motivation, och mer jobb. Detta var året mitt stand-upintresse blev seriöst, året då Kattis gjorde seriös entré i mitt liv och gjorde mina dagar lite ljusare och mina kvällar så otroligt mycket roligare, och med henne växte även mitt välmående och mitt självförtroende.
Äventyrens år utan tvekan, festande med amerikanska komiker, och sedan med navelsträngsbröder från Australien. Nya kontakter knöts och jag och Kattis fann en fantastisk vän i Berang. Impulstripp till Göteborg trots grammatiktenta, många vinkvällar trots jobb dagen efter, och Oslipat - åh alla Oslipatkvällar med fantastiska komiker, människor, och senare vänner.
Fotbollen var inget som dominerade mitt år, det var för mycket annat i mitt huvud och i mitt liv, det faktum att det gick åt skogen gjorde inte direkt saken bättre. På negativa listan får jag lägga till all stress och ångest som jobb, skola, och en viss universitetsansökan framkallade.
Men uj vilket år, Stockholmsfärd med Micke för att se Henrik Schyfferts 40-årsroast med komiker som Johan Glans, Jonas Gardell, Magnus Betnér etc.
Henrik Schyffert i Lund med Mimmi.
Stephen Lynch x2 i Malmö.
Magnus Betnér i Malmö.
The Umbilical Brothers i Göteborg.
Charlie Murphy i Malmö.
Russell Peters i Malmö.
Thomas Järvheden i Malmö.
Och återigen: Alla Oslipatkvällar.
Detta var även året då jag fyllde tjugo - introducerade stand-up på fester i min krets, och äntligen fick gå på Systemet (en sak mindre att bli retad för alltså).
Jag hann flytta hem igen, bli antagen på American University i Washington DC fira första julen utan mamma och ha resfeber värre än något jag någonsin upplevt. (Huvudvärk, utslag och kli över hela kroppen etc.)
Alla som gjort detta året så underbart, kärleksfyllt och händelserikt - ni vet vilka ni är och jag älskar er.
Jag har på känn att nästa år kommer bli precis lika spännande, väldigt annorlunda, förmodligen fyllt med en hel del saknad, men precis lika spännande.
Vad tror ni?
Det började med att flytta hemifrån, sätta igång på riktigt med mitt första riktiga jobb på ZooZity. Det fortsatte med skola, trots min oerhörda brist på motivation, och mer jobb. Detta var året mitt stand-upintresse blev seriöst, året då Kattis gjorde seriös entré i mitt liv och gjorde mina dagar lite ljusare och mina kvällar så otroligt mycket roligare, och med henne växte även mitt välmående och mitt självförtroende.
Äventyrens år utan tvekan, festande med amerikanska komiker, och sedan med navelsträngsbröder från Australien. Nya kontakter knöts och jag och Kattis fann en fantastisk vän i Berang. Impulstripp till Göteborg trots grammatiktenta, många vinkvällar trots jobb dagen efter, och Oslipat - åh alla Oslipatkvällar med fantastiska komiker, människor, och senare vänner.
Fotbollen var inget som dominerade mitt år, det var för mycket annat i mitt huvud och i mitt liv, det faktum att det gick åt skogen gjorde inte direkt saken bättre. På negativa listan får jag lägga till all stress och ångest som jobb, skola, och en viss universitetsansökan framkallade.
Men uj vilket år, Stockholmsfärd med Micke för att se Henrik Schyfferts 40-årsroast med komiker som Johan Glans, Jonas Gardell, Magnus Betnér etc.
Henrik Schyffert i Lund med Mimmi.
Stephen Lynch x2 i Malmö.
Magnus Betnér i Malmö.
The Umbilical Brothers i Göteborg.
Charlie Murphy i Malmö.
Russell Peters i Malmö.
Thomas Järvheden i Malmö.
Och återigen: Alla Oslipatkvällar.
Detta var även året då jag fyllde tjugo - introducerade stand-up på fester i min krets, och äntligen fick gå på Systemet (en sak mindre att bli retad för alltså).
Jag hann flytta hem igen, bli antagen på American University i Washington DC fira första julen utan mamma och ha resfeber värre än något jag någonsin upplevt. (Huvudvärk, utslag och kli över hela kroppen etc.)
Alla som gjort detta året så underbart, kärleksfyllt och händelserikt - ni vet vilka ni är och jag älskar er.
Jag har på känn att nästa år kommer bli precis lika spännande, väldigt annorlunda, förmodligen fyllt med en hel del saknad, men precis lika spännande.
Vad tror ni?
torsdag 25 december 2008
Guardian Angel.
Har ni någonsin träffat en person som ni på väldigt kort tid utvecklat fantastiskt starka vänskapskänslor för? Som ni känt att ni måste beskydda från allt ont i världen.
Det hände mig för ett par somrar sedan, denna personen är en fantastiskt vän, men jag vet inte vad det är som gör att jag känner som jag gör. Som att det är min uppgift att se till att inget ont händer henne/honom. Att om bara han/hon är lycklig så kan jag vara lugn.
Det är en märklig känsla, och den skrämmer mig lite. Är det ens normalt?
Som att jag utsett mig själv till någon sorts personlig skyddsängel.
Och varje dag jag är borta från den personen gör ont, för jag kan inte vara där hela tiden och stötta, hjälpa till och glädja.
Det är skitjobbigt.
Och underbart på samma gång.
För jag har en fantastisk vän i honom/henne.
Kanske är jag en "hönsmamma" som Sebbe hade uttryckt det, men detta känns annorlunda.
Tror ni på att man har en själsfrände? Inte en romantisk sådan, bara någon som man förstår och accepterar utan några restriktioner eller villkor överhuvudtaget.
Jag börjar nog göra det.
Det hände mig för ett par somrar sedan, denna personen är en fantastiskt vän, men jag vet inte vad det är som gör att jag känner som jag gör. Som att det är min uppgift att se till att inget ont händer henne/honom. Att om bara han/hon är lycklig så kan jag vara lugn.
Det är en märklig känsla, och den skrämmer mig lite. Är det ens normalt?
Som att jag utsett mig själv till någon sorts personlig skyddsängel.
Och varje dag jag är borta från den personen gör ont, för jag kan inte vara där hela tiden och stötta, hjälpa till och glädja.
Det är skitjobbigt.
Och underbart på samma gång.
För jag har en fantastisk vän i honom/henne.
Kanske är jag en "hönsmamma" som Sebbe hade uttryckt det, men detta känns annorlunda.
Tror ni på att man har en själsfrände? Inte en romantisk sådan, bara någon som man förstår och accepterar utan några restriktioner eller villkor överhuvudtaget.
Jag börjar nog göra det.
torsdag 6 november 2008
Valvaka med väntad utgång.
Jag hade som ambition att se hela valvakan i tisdagsnatt/onsdagsmorgon. Det slutade med att jag låg på Zebbes soffa och gled in och ut ur drömmarnas värld. Jag lyckades dock vakna till emellanåt och hålla mig fokuserad en halvtimme i taget.
Utgången var ju väntad, men inte desto mindre en lättnad. Barack Obama kliver den 20 januari 2009 in i Vita huset som USAs 44e president, och deras första svarta president. Jag ska inte påstå att jag vet vad han kommer att göra åt ekonomin, krigen och det amerikanska folkets tilltro till regeringen. Vad jag vet är att han kommer att tillföra en förändring, förhoppningsvis en positiv sådan.
De vallöften jag hoppas att han håller fast vid är främst skolreformen, förslagen om situationsändring för alla USAs lärare, och stängningen av Guantanamo Bay. Hans ambitiösa planer för att finna alternativa bränslen och påverka miljöförstöringen är också väldigt centrala.
Det alla andra undrar är hur han ska lyckas reda upp ekonomin, är ökad sysselsättning lösningen, eller statliga bidrag till Wall-street kanske?
Vi får se, och har jag tur så får jag betrakta det från första parkett i världens politiska huvudstad.
Utgången var ju väntad, men inte desto mindre en lättnad. Barack Obama kliver den 20 januari 2009 in i Vita huset som USAs 44e president, och deras första svarta president. Jag ska inte påstå att jag vet vad han kommer att göra åt ekonomin, krigen och det amerikanska folkets tilltro till regeringen. Vad jag vet är att han kommer att tillföra en förändring, förhoppningsvis en positiv sådan.
De vallöften jag hoppas att han håller fast vid är främst skolreformen, förslagen om situationsändring för alla USAs lärare, och stängningen av Guantanamo Bay. Hans ambitiösa planer för att finna alternativa bränslen och påverka miljöförstöringen är också väldigt centrala.
Det alla andra undrar är hur han ska lyckas reda upp ekonomin, är ökad sysselsättning lösningen, eller statliga bidrag till Wall-street kanske?
Vi får se, och har jag tur så får jag betrakta det från första parkett i världens politiska huvudstad.
söndag 26 oktober 2008
The whole world's watching.
Jag är hos Kattis, vi bakar muffins. Jag vill att de ska vara klara nu!
Men omedelbar tillfredsställelse är något man ska vänja sig av med när man är "vuxen"... eller ja, det är vad jag har hört i alla fall.
8 dagar kvar till presidentvalet i USA. Jag tvivlar på om det verkligen är så klart som de säger. Det är aldrig klart förrän valdagen är inne, och jag tror att många säger att de tänker rösta på Obama, men när de väl står där vid valurnan så vet man inte om de faktiskt gör det.
Om Obama nu blir vald, hur lång tid tror ni att det kommer ta tills någon försöker skjuta honom?
Om McCain blir vald blir jag väldigt orolig, han är inte ung, säg att han får en stroke och dör, eller helt enkelt blir inkapabel till att regera... är Sarah Palin verkligen någon vi vill ha till världens mäktigaste person? Hycklande, bakåtsträvande, irriterande...
Nej usch, hade jag fått lov att rösta hade det utan tvekan blivit demokraternas representant Obama som fått mitt stöd. Allt annat är galenskap.
I guess time will tell.
Vote for change.
Obama -08
Men omedelbar tillfredsställelse är något man ska vänja sig av med när man är "vuxen"... eller ja, det är vad jag har hört i alla fall.
8 dagar kvar till presidentvalet i USA. Jag tvivlar på om det verkligen är så klart som de säger. Det är aldrig klart förrän valdagen är inne, och jag tror att många säger att de tänker rösta på Obama, men när de väl står där vid valurnan så vet man inte om de faktiskt gör det.
Om Obama nu blir vald, hur lång tid tror ni att det kommer ta tills någon försöker skjuta honom?
Om McCain blir vald blir jag väldigt orolig, han är inte ung, säg att han får en stroke och dör, eller helt enkelt blir inkapabel till att regera... är Sarah Palin verkligen någon vi vill ha till världens mäktigaste person? Hycklande, bakåtsträvande, irriterande...
Nej usch, hade jag fått lov att rösta hade det utan tvekan blivit demokraternas representant Obama som fått mitt stöd. Allt annat är galenskap.
I guess time will tell.
Vote for change.
Obama -08
torsdag 18 september 2008
Höst <3
Tänk vad lätt det är att göra någon glad.
En komplimang, ett par vänliga ord, kan göra någons dag så mycket bättre.
Varför säger vi inte allt positivt vi tänker lite oftare?
För övrigt är jag lycklig och harmonisk.
Det är äntligen höst.
Ni må tycka att jag är galen, men jag fullkomligt älskar hösten. Hoppas att den inte övergår i vinter alltför snabbt.
I don't mind waiting when I know what my reward is.
Time flies.
Soon I'll be with you.
Soon.
En komplimang, ett par vänliga ord, kan göra någons dag så mycket bättre.
Varför säger vi inte allt positivt vi tänker lite oftare?
För övrigt är jag lycklig och harmonisk.
Det är äntligen höst.
Ni må tycka att jag är galen, men jag fullkomligt älskar hösten. Hoppas att den inte övergår i vinter alltför snabbt.
I don't mind waiting when I know what my reward is.
Time flies.
Soon I'll be with you.
Soon.
onsdag 3 september 2008
Z <3 Z
Zandy förgyller mina dagar på jobb.
Det är svårt att hitta en så underbar, spontan och omtänksam människa, men jag får umgås med en vareviga dag. Underbart :)
----
Whatever... I can't put in any more effort... I'm doing everything here... seriously - whatever.
Det är svårt att hitta en så underbar, spontan och omtänksam människa, men jag får umgås med en vareviga dag. Underbart :)
----
Whatever... I can't put in any more effort... I'm doing everything here... seriously - whatever.
onsdag 20 augusti 2008
Har du ätit glosoppa till middag eller?
Förresten, folk som stirrar - de är ganska irriterande.
Jag undrar bara om de som stirrar tror att de är diskreta, eller om de vet om att det märks men bara skiter i vilket.
I vilket fall som helst så är det ganska irriterande.
Jag undrar bara om de som stirrar tror att de är diskreta, eller om de vet om att det märks men bara skiter i vilket.
I vilket fall som helst så är det ganska irriterande.
torsdag 7 augusti 2008
Det är nog lite närmre, till himlen från Österlen.
Okej, jag kan stanna i Skåne. Om jag får isolera mig på någon gigantisk gård nere på Österlen. Läsa, sola, rida, bada. På vintern kan man vara ute och promenera i snön, upp till Ale stenar, titta ut över vattnet. Köpa färsk fisk (för det måste man nog om man ska bo där) i Kåseberga, och bara vara en riktig skåning.
Rätt trevlig tanke i alla fall.
söndag 3 augusti 2008
Irisdagen.
Jag har haft en underbar dag ute i Kristin och Ingemars stuga på Österlen (Sandby). Vi har varit där hela släkten (utom Kalle, Svempan, Idha och Zebbe) och ätit, pratat, badat och bara myst. Alltid lika trevligt att träffa släkten, de är verkligen underbara :)
Det gjorde mig i alla fall trött... när man kommer hem sådär efter en bra dag, så är det nästan lite ledsamt att inte ha någon att komma hem till, att prata med, att krama... ja... om inte hamstern räknas!
Man blir lite ensam ibland.
Det gjorde mig i alla fall trött... när man kommer hem sådär efter en bra dag, så är det nästan lite ledsamt att inte ha någon att komma hem till, att prata med, att krama... ja... om inte hamstern räknas!
Man blir lite ensam ibland.
torsdag 19 juni 2008
tisdag 17 juni 2008
The kindness (and unkindness) of love.
Min morbror och moster har en sådan där kärlek som jag inte riktigt trodde på innan, och som jag definitivt inte trodde att jag kunde hitta.
Den är förnuftig och galen på samma gång, intelligent, den är ödmjuk och uppblåst. Den är bejakande och försakande. Den är perfekt och har brister.
Den är allt.
Och den är en sådan kärlek som inte bryr sig om andra förälskelser, attraktioner eller bekräftelsebehov, den finns där och visar vad som är viktigast.
Om man vet att just den kärleken finns för en. Hur gör man då för att ignorera den?
Hur förklarar man för folk som bara tror att man blivit sinnessjuk, att det faktiskt är rätt? Hur lär man sig att inte bry sig om vad andra säger?
Till Svempan och Idha; släpp aldrig varandra, ni har det vackraste jag någonsin sett.
Den är förnuftig och galen på samma gång, intelligent, den är ödmjuk och uppblåst. Den är bejakande och försakande. Den är perfekt och har brister.
Den är allt.
Och den är en sådan kärlek som inte bryr sig om andra förälskelser, attraktioner eller bekräftelsebehov, den finns där och visar vad som är viktigast.
Om man vet att just den kärleken finns för en. Hur gör man då för att ignorera den?
Hur förklarar man för folk som bara tror att man blivit sinnessjuk, att det faktiskt är rätt? Hur lär man sig att inte bry sig om vad andra säger?
Till Svempan och Idha; släpp aldrig varandra, ni har det vackraste jag någonsin sett.
tisdag 3 juni 2008
"I hate kids, they're barely human!"
Nu är det studenttider igen. Imorse vaknade jag av att det skreks och tutades utanför mitt fönster, det är nämligen Petris treor som ska skickas ut i arbetslöshet och semi-vuxenliv idag.
Jag har läst massvis av blogginlägg där folk klagar på studenterna. De är för högljudda, för kaxiga, för korkade. Det anses även inte vara speciellt att ta studenten längre, för det får ju alla göra. Jag håller inte med, jag njuter av studenterna som springer runt och blåser med visselpipor 5 cm från min trumhinna. Jag älskar att se de glada minerna och höra alla ramsor de skriker tillsammans.
De som säger att det inte är något speciellt att ta studenten längre förstår nog inte hur många som avskyr skolan. Jag upplevde inte studenten med samma eufori som mina vänner tror jag, för mig var det en milstolpe som berättade för mig att jag var på god väg till mitt drömyrke, det var nu den riktiga resan skulle börja - men för många av mina vänner var det en lättnad. En utgång från helvetet, för de som aldrig känt sig uppskattade eller bekräftade i skolan. För de som trivdes bättre med att jobba, och för de som helt enkelt inte mådde bra med människorna de studerade med.
Så ni som säger att det inte finns någon mening med studenten, ta en extra titt på de som skriker. Försök tänka er vad studenten symboliserar för just den människan. Det finns många anledningar till att fira att man klarat av 12 år i skolan, även om de tre sista inte är obligatoriska så känns de ändå som det. Många av de som skriker och firar är överlyckliga för att de äntligen ska få slippa det helvetet som hållt dem fångna, andra är kanske, som jag, på väg mot mer studier - för att skolan är det ställe där de känner sig hemma, och detta symboliserar en milstolpe för dem.
Titta även extra noga på de som har något tomt i blicken trots att de tjoar, för det finns ju faktiskt de som inser att studenten är så mycket mer än att gå ut skolan. Det innebär ansvar, en del vuxenliv och även att man glider ifrån så många av de människor man tagit för given i sin vardag.
Nä - när ni klagar på studenter så tänker jag klaga på alla barn som skriker och springer runt i affärer när jag försöker shoppa i lugn och ro. Jag är en av dem som inte tycker om barn som kommit över spädbarnsåldern. De är enbart irriterande.
(Undantag mina kära nästkusiner såklart!)
Jag har läst massvis av blogginlägg där folk klagar på studenterna. De är för högljudda, för kaxiga, för korkade. Det anses även inte vara speciellt att ta studenten längre, för det får ju alla göra. Jag håller inte med, jag njuter av studenterna som springer runt och blåser med visselpipor 5 cm från min trumhinna. Jag älskar att se de glada minerna och höra alla ramsor de skriker tillsammans.
De som säger att det inte är något speciellt att ta studenten längre förstår nog inte hur många som avskyr skolan. Jag upplevde inte studenten med samma eufori som mina vänner tror jag, för mig var det en milstolpe som berättade för mig att jag var på god väg till mitt drömyrke, det var nu den riktiga resan skulle börja - men för många av mina vänner var det en lättnad. En utgång från helvetet, för de som aldrig känt sig uppskattade eller bekräftade i skolan. För de som trivdes bättre med att jobba, och för de som helt enkelt inte mådde bra med människorna de studerade med.
Så ni som säger att det inte finns någon mening med studenten, ta en extra titt på de som skriker. Försök tänka er vad studenten symboliserar för just den människan. Det finns många anledningar till att fira att man klarat av 12 år i skolan, även om de tre sista inte är obligatoriska så känns de ändå som det. Många av de som skriker och firar är överlyckliga för att de äntligen ska få slippa det helvetet som hållt dem fångna, andra är kanske, som jag, på väg mot mer studier - för att skolan är det ställe där de känner sig hemma, och detta symboliserar en milstolpe för dem.
Titta även extra noga på de som har något tomt i blicken trots att de tjoar, för det finns ju faktiskt de som inser att studenten är så mycket mer än att gå ut skolan. Det innebär ansvar, en del vuxenliv och även att man glider ifrån så många av de människor man tagit för given i sin vardag.
Nä - när ni klagar på studenter så tänker jag klaga på alla barn som skriker och springer runt i affärer när jag försöker shoppa i lugn och ro. Jag är en av dem som inte tycker om barn som kommit över spädbarnsåldern. De är enbart irriterande.
(Undantag mina kära nästkusiner såklart!)
(Bild från mitt utsläpp)
söndag 30 mars 2008
Kontraster.
När jag var på väg hem idag såg jag en kvinna som stod och tittade på när två män lastade ur hennes (absurt stora) nya TV ur ett hyrsläp. Tjugo meter längre fram stod en kille i 20-årsåldern, tillsammans med någon man kan anta var hans far, lutad över motorn på en gammal Opel med bogseringslina fastknuten i fronten.
Undrar hur olika deras dagar sett ut.
Undrar hur olika deras dagar sett ut.
måndag 25 februari 2008
söndag 24 februari 2008
Sundaymorning.
Det är något särskilt med att gå igenom ett knäpptyst Lund klockan åtta en söndagmorgon i gårdagens kläder. De få människor man stöter på tittar på en och man ser hur de tänker 'jaha, hård kväll igår' och ofta får man ett snett leende.
Det är småkyligt, vilket bara är positivt eftersom att man vaknar till och får igång tankeverksamheten. Hur igång den är just nu vill jag inte svara på, jag har i alla fall en 0.5 l coca-cola och en kopp kaffe bredvid mig. Min lilla Benzo ligger bredvid mig och myser. Jag är hemma hos mamma och Mats alltså. I deras nya lägenhet. Det är fint.
Det är något särskilt med att gå igenom Lund en söndagmorgon i gårdagens kläder.
Som om livet bara vill ruska en lite, och berätta att man finns.
Det är småkyligt, vilket bara är positivt eftersom att man vaknar till och får igång tankeverksamheten. Hur igång den är just nu vill jag inte svara på, jag har i alla fall en 0.5 l coca-cola och en kopp kaffe bredvid mig. Min lilla Benzo ligger bredvid mig och myser. Jag är hemma hos mamma och Mats alltså. I deras nya lägenhet. Det är fint.
Det är något särskilt med att gå igenom Lund en söndagmorgon i gårdagens kläder.
Som om livet bara vill ruska en lite, och berätta att man finns.
söndag 17 februari 2008
Lite politik såhär en söndagseftermiddag.
Jag städade, det gjorde jag faktiskt, och satte mig för att plugga. Dock av någon outgrundlig anledning hamnade jag istället på Barack Obamas hemsida. Han verkar vara otroligt vettig, frågan är bara om folket i USA "vågar" rösta fram en svart president. Jag tror nog att det hade varit bra, men jag är ingen expert på området, jag tänker bara högt.
Här är ett citat jag tyckte om:
"When I am this party's nominee, my opponent will not be able to say that I voted for the war in Iraq; or that I gave George Bush the benefit of the doubt on Iran; or that I supported Bush-Cheney policies of not talking to leaders that we don't like. And he will not be able to say that I wavered on something as fundamental as whether or not it is ok for America to torture — because it is never ok… I will end the war in Iraq… I will close Guantanamo. I will restore habeas corpus. I will finish the fight against Al Qaeda. And I will lead the world to combat the common threats of the 21st century: nuclear weapons and terrorism; climate change and poverty; genocide and disease. And I will send once more a message to those yearning faces beyond our shores that says, "You matter to us. Your future is our future. And our moment is now.”
— Barack Obama, Des Moines, Iowa, November 10, 2007 —
http://www.barackobama.com/index.php
Här är ett citat jag tyckte om:
"When I am this party's nominee, my opponent will not be able to say that I voted for the war in Iraq; or that I gave George Bush the benefit of the doubt on Iran; or that I supported Bush-Cheney policies of not talking to leaders that we don't like. And he will not be able to say that I wavered on something as fundamental as whether or not it is ok for America to torture — because it is never ok… I will end the war in Iraq… I will close Guantanamo. I will restore habeas corpus. I will finish the fight against Al Qaeda. And I will lead the world to combat the common threats of the 21st century: nuclear weapons and terrorism; climate change and poverty; genocide and disease. And I will send once more a message to those yearning faces beyond our shores that says, "You matter to us. Your future is our future. And our moment is now.”
— Barack Obama, Des Moines, Iowa, November 10, 2007 —
http://www.barackobama.com/index.php
lördag 3 november 2007
The importance of words.
Är det någon mer än jag som tänkt på att Straight betyder rak och Gay betyder glad, munter?
Det låter ju så mycket roligare att vara gay!
Det låter ju så mycket roligare att vara gay!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)