Min morbror och moster har en sådan där kärlek som jag inte riktigt trodde på innan, och som jag definitivt inte trodde att jag kunde hitta.
Den är förnuftig och galen på samma gång, intelligent, den är ödmjuk och uppblåst. Den är bejakande och försakande. Den är perfekt och har brister.
Den är allt.
Och den är en sådan kärlek som inte bryr sig om andra förälskelser, attraktioner eller bekräftelsebehov, den finns där och visar vad som är viktigast.
Om man vet att just den kärleken finns för en. Hur gör man då för att ignorera den?
Hur förklarar man för folk som bara tror att man blivit sinnessjuk, att det faktiskt är rätt? Hur lär man sig att inte bry sig om vad andra säger?
Till Svempan och Idha; släpp aldrig varandra, ni har det vackraste jag någonsin sett.
tisdag 17 juni 2008
söndag 15 juni 2008
We had a great day!
Zandy är inte riktigt som alla andra.
Detta är Nils, jag adopterade honom idag.
Erik i djungeln :)
Är det Zabina - eller en mumie? Who knows?!
torsdag 12 juni 2008
Jag vaknade halv fyra imorse av att en schäfer flåsade mig i ansiktet. Inte vilken schäfer som helst, Nixon såklart. Så det var bara att gå upp och underhålla honom, vi gick ut så att han fick kissa och jag gav honom nytt vatten. Sen fick jag sova till sju innan Zebbe kom och hämtade lilla odjuret. Jag har aldrig sett en hund som blir så glad över att se sin husse, det värmer i hjärtat :)
Nu väntar snart lite mer jobb, ikväll blir det nog en sväng till folkparken för att se Hasse Brontén på far i hatten. Ses där?
Nu väntar snart lite mer jobb, ikväll blir det nog en sväng till folkparken för att se Hasse Brontén på far i hatten. Ses där?
onsdag 11 juni 2008
EM.
Ja, jag tillhörde en av de miljoner svenskar som igår satt framför teven och tittade på fotboll. Jag gjorde det i sällskap med Kattis, vi kom båda direkt från jobb, hon lite tidigare än jag, och ingen av oss var väl särskilt positiv.
Dock blev jag oerhört glad när jag såg att Daniel skulle starta, det kändes bra, tryggt på något sätt. Det spelar ju faktiskt ingen roll vad resten av svenska folket säger, jag vet ju att Daniel är duktig, att han för med sig massvis av lugn och trygghet. Ja, Daniel litar jag på.
Och han, tillsammans med andra, gjorde ju bra ifrån sig. Jag tänker inte stämma in i hyllningssångerna riktigt än, jag anser fortfarande att backlinjen gjorde massvis av misstag som de inte kommer klara av att rätta till när de möter Spanien, men mot ett ganska avvaktande Grekland var det inga större problem att fiska upp bollar man tappat igen.
Under EM är det väl tillåtet att tycka om alla Sveriges spelare? Så då får jag säga att Henke Larsson är helt otrolig, säg vad ni vill om ålder och comebacks, men han tar verkligen laget ett helt steg längre. Hans löpningar, passningar, blick. Sen var han väl lite väl osjälvisk i en situation - men det gick ju bra ändå.
Zlatan.
Behövs det mer?
(Förutom: Sluta kalla honom för Ibra! Han heter Zlatan! TVÅ stavelser, behöver han verkligen ett smeknamn?)
Jag orkar inte nämna alla.
Och jag tror fortfarande att Sverige förlorar på lördag.
Men det kan säkert bli kul att titta på :)
"Daniel Andersson spelade och han gjorde det bra.
Dessutom sprang han mest av samtliga svenskar – 11 321 meter, cirka 500 meter mer än Henrik Larsson på andra plats."
/Aftonbladet.se
Dock blev jag oerhört glad när jag såg att Daniel skulle starta, det kändes bra, tryggt på något sätt. Det spelar ju faktiskt ingen roll vad resten av svenska folket säger, jag vet ju att Daniel är duktig, att han för med sig massvis av lugn och trygghet. Ja, Daniel litar jag på.
Och han, tillsammans med andra, gjorde ju bra ifrån sig. Jag tänker inte stämma in i hyllningssångerna riktigt än, jag anser fortfarande att backlinjen gjorde massvis av misstag som de inte kommer klara av att rätta till när de möter Spanien, men mot ett ganska avvaktande Grekland var det inga större problem att fiska upp bollar man tappat igen.
Under EM är det väl tillåtet att tycka om alla Sveriges spelare? Så då får jag säga att Henke Larsson är helt otrolig, säg vad ni vill om ålder och comebacks, men han tar verkligen laget ett helt steg längre. Hans löpningar, passningar, blick. Sen var han väl lite väl osjälvisk i en situation - men det gick ju bra ändå.
Zlatan.
Behövs det mer?
(Förutom: Sluta kalla honom för Ibra! Han heter Zlatan! TVÅ stavelser, behöver han verkligen ett smeknamn?)
Jag orkar inte nämna alla.
Och jag tror fortfarande att Sverige förlorar på lördag.
Men det kan säkert bli kul att titta på :)
"Daniel Andersson spelade och han gjorde det bra.
Dessutom sprang han mest av samtliga svenskar – 11 321 meter, cirka 500 meter mer än Henrik Larsson på andra plats."
/Aftonbladet.se
måndag 9 juni 2008
Tiresome life = Sleepy Z.
Trött. Så trött.
20-årsfest i Veberöd i fredagskväll.
Jobb hela dagen i lördags.
Personalfest i lördagskväll.
Jobb hela dagen idag.
Mys med Kattis hela kvällen.
Sova nu.
Wishing you were here right next to me,
I've been waiting so long it hurts.
20-årsfest i Veberöd i fredagskväll.
Jobb hela dagen i lördags.
Personalfest i lördagskväll.
Jobb hela dagen idag.
Mys med Kattis hela kvällen.
Sova nu.
Wishing you were here right next to me,
I've been waiting so long it hurts.
fredag 6 juni 2008
Marked for life.
Ja igår blev det en tatuering. Jag är riktigt nöjd.
Ganska roligt att han som är chef på House of Pain fick stå och hålla mig i handen hela tiden - jävlar vad jag skrek! (Ja jag är mesig!)
För er som är lite svagpresterande i pannloben kan jag berätta att det inte är ett träd eller en random blomma, det är en symbol för mitt efternamn, Liljegren, och därmed en hyllning till min familj och min släkt - som är det viktigaste i världen för mig.
tisdag 3 juni 2008
"I hate kids, they're barely human!"
Nu är det studenttider igen. Imorse vaknade jag av att det skreks och tutades utanför mitt fönster, det är nämligen Petris treor som ska skickas ut i arbetslöshet och semi-vuxenliv idag.
Jag har läst massvis av blogginlägg där folk klagar på studenterna. De är för högljudda, för kaxiga, för korkade. Det anses även inte vara speciellt att ta studenten längre, för det får ju alla göra. Jag håller inte med, jag njuter av studenterna som springer runt och blåser med visselpipor 5 cm från min trumhinna. Jag älskar att se de glada minerna och höra alla ramsor de skriker tillsammans.
De som säger att det inte är något speciellt att ta studenten längre förstår nog inte hur många som avskyr skolan. Jag upplevde inte studenten med samma eufori som mina vänner tror jag, för mig var det en milstolpe som berättade för mig att jag var på god väg till mitt drömyrke, det var nu den riktiga resan skulle börja - men för många av mina vänner var det en lättnad. En utgång från helvetet, för de som aldrig känt sig uppskattade eller bekräftade i skolan. För de som trivdes bättre med att jobba, och för de som helt enkelt inte mådde bra med människorna de studerade med.
Så ni som säger att det inte finns någon mening med studenten, ta en extra titt på de som skriker. Försök tänka er vad studenten symboliserar för just den människan. Det finns många anledningar till att fira att man klarat av 12 år i skolan, även om de tre sista inte är obligatoriska så känns de ändå som det. Många av de som skriker och firar är överlyckliga för att de äntligen ska få slippa det helvetet som hållt dem fångna, andra är kanske, som jag, på väg mot mer studier - för att skolan är det ställe där de känner sig hemma, och detta symboliserar en milstolpe för dem.
Titta även extra noga på de som har något tomt i blicken trots att de tjoar, för det finns ju faktiskt de som inser att studenten är så mycket mer än att gå ut skolan. Det innebär ansvar, en del vuxenliv och även att man glider ifrån så många av de människor man tagit för given i sin vardag.
Nä - när ni klagar på studenter så tänker jag klaga på alla barn som skriker och springer runt i affärer när jag försöker shoppa i lugn och ro. Jag är en av dem som inte tycker om barn som kommit över spädbarnsåldern. De är enbart irriterande.
(Undantag mina kära nästkusiner såklart!)
Jag har läst massvis av blogginlägg där folk klagar på studenterna. De är för högljudda, för kaxiga, för korkade. Det anses även inte vara speciellt att ta studenten längre, för det får ju alla göra. Jag håller inte med, jag njuter av studenterna som springer runt och blåser med visselpipor 5 cm från min trumhinna. Jag älskar att se de glada minerna och höra alla ramsor de skriker tillsammans.
De som säger att det inte är något speciellt att ta studenten längre förstår nog inte hur många som avskyr skolan. Jag upplevde inte studenten med samma eufori som mina vänner tror jag, för mig var det en milstolpe som berättade för mig att jag var på god väg till mitt drömyrke, det var nu den riktiga resan skulle börja - men för många av mina vänner var det en lättnad. En utgång från helvetet, för de som aldrig känt sig uppskattade eller bekräftade i skolan. För de som trivdes bättre med att jobba, och för de som helt enkelt inte mådde bra med människorna de studerade med.
Så ni som säger att det inte finns någon mening med studenten, ta en extra titt på de som skriker. Försök tänka er vad studenten symboliserar för just den människan. Det finns många anledningar till att fira att man klarat av 12 år i skolan, även om de tre sista inte är obligatoriska så känns de ändå som det. Många av de som skriker och firar är överlyckliga för att de äntligen ska få slippa det helvetet som hållt dem fångna, andra är kanske, som jag, på väg mot mer studier - för att skolan är det ställe där de känner sig hemma, och detta symboliserar en milstolpe för dem.
Titta även extra noga på de som har något tomt i blicken trots att de tjoar, för det finns ju faktiskt de som inser att studenten är så mycket mer än att gå ut skolan. Det innebär ansvar, en del vuxenliv och även att man glider ifrån så många av de människor man tagit för given i sin vardag.
Nä - när ni klagar på studenter så tänker jag klaga på alla barn som skriker och springer runt i affärer när jag försöker shoppa i lugn och ro. Jag är en av dem som inte tycker om barn som kommit över spädbarnsåldern. De är enbart irriterande.
(Undantag mina kära nästkusiner såklart!)
(Bild från mitt utsläpp)
måndag 2 juni 2008
She is my angel.
(Katarina 'Kattis' Trolle)Om någon hade berättat
att du fanns där ute
så hade jag sökt upp dig
för längesen
för det är något speciellt
när du lyssnar på mig
och hur du vet vad jag ska säga
innan jag hunnit tänka ut det själv
och jag älskar hur du alltid
förstår mig
vad det än handlar om
och att du vågar säga till mig
när jag är löjlig
jobbig
eller bara förstör mig själv
och jag älskar hur vi
känner likadant
om det mesta
och vågar berätta för varandra
att det här är nog den galnaste
(och finaste)
vänskapen vi upplevt
för vi har något speciellt
genomtänkt
impulsivt
roligt
galet
och underbart
som ingen annan kan förstå
och jag älskar hur jag
inte kan förklara
varför det klickade så snabbt
mellan oss
och att folk nästan tror att vi är ett par
jag älskar hur vi
tittar på samma män
men aldrig bråkar om dem
och hur vi gläds åt varandras framgångar
istället för att bli avundsjuka
Ja,om någon hade berättat
att du fanns där ute
så hade jag (definitivt) sökt upp dig
för längesen
för nu förstår jag inte
hur jag någonsin kunnat leva utan dig.
Hur underbar är inte Soran Ismail?
Stand up ska upplevas live!
Men för er som är för lata för att gå och se någon så är här ett underbart smakprov på underbar stand-up av Soran Ismail. Klippet är från Skrattstock, jag har inte en aning om vem som filmat.
För er som vill se stand-up live; sista Oslipat för säsongen är på onsdag, köp er en biljett (80:-) och kom dit! :D
Men för er som är för lata för att gå och se någon så är här ett underbart smakprov på underbar stand-up av Soran Ismail. Klippet är från Skrattstock, jag har inte en aning om vem som filmat.
För er som vill se stand-up live; sista Oslipat för säsongen är på onsdag, köp er en biljett (80:-) och kom dit! :D
söndag 1 juni 2008
Harry Potter och samboskap.
J.K Rowlings böcker om Harry Potter är enastående. De är även lite läskiga, inte innehållsmässigt kanske (eller jo, en och annan sak är väl lite läskig), jag syftar mer på det faktum att jag slukar dem besinningslöst. Med andra böcker kan jag, oftast, läsa någon timme och sedan lägga ner dem ett tag och sedan läsa igen nästa dag. Det är omöjligt med Harry Potter. Även när jag läser om dem (har gjort det ett par gånger nu) är de det enda jag tänker på, när jag inte läser funderar jag på när jag har ett par minuter för mig själv nästa gång så att jag kan hinna med ett par sidor till.
Jag har läst om sexan och sjuan nu, båda två är ändå ganska maffiga böcker men det tog mig inte mer än 1½ dygn att läsa ut båda två. Jag kan bara inte lägga dem ifrån mig.
Det är läskigt.
Förresten ska jag gå och bli med sambo; Kattis och jag ska slå våra påsar ihop och flytta tillbaka till Lund. (Eller, jag ska tillbaka, hon ska dit!). Så håll tummarna för att vi får ett lägenhetserbjudande snart!
Kram på er.
Jag har läst om sexan och sjuan nu, båda två är ändå ganska maffiga böcker men det tog mig inte mer än 1½ dygn att läsa ut båda två. Jag kan bara inte lägga dem ifrån mig.
Det är läskigt.
Förresten ska jag gå och bli med sambo; Kattis och jag ska slå våra påsar ihop och flytta tillbaka till Lund. (Eller, jag ska tillbaka, hon ska dit!). Så håll tummarna för att vi får ett lägenhetserbjudande snart!
Kram på er.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)