Jag vill ha blommig falukorv till lunch mamma...

Det är något fel på mig, jag har nog mask. Jag är hungrig hela tiden. Om jag äter något, och blir mätt, så dröjer det ändå inte mer än ca en timme (om ens det) innan jag är hungrig igen! Jag vet inte hur man gör för att förtränga hunger men jag orkar inte heller gå och göra något att äta hela tiden. Så det slutar med att jag sitter här och lyssnar på kurrandet i min mage och känner mig lite lätt irriterad.

Detta måste sluta snart, jag orkar inte med det här. HJÄLP!

Kajsa kommer snart med korvgryta (mums!) - sen blir det fan ingen mer mat idag!

Oh come on - just a bit closer!

Hatar ni inte när saker är precis utom räckhåll? Man sitter så perfekt innan man inser att det är något man behöver som är lite för långt bort?

Det är frustrerande när man är frisk, när man är sjuk är det ännu jobbigare.

Mina febervänner.

Inatt anlände Feberfrossa till Banérsgatan... nu har han försvunnit igen, men hans kära vän Febersvettningar bestämde sig för att dyka upp. Det blir dock bättre när jag tar Panodil och jag ska på middag och umgås med min morbror och Ingrid ikväll!

Det värsta just nu är att det enda jag kan tänka på är att jag vill gå upp till Kombihallen och titta på pojkarna. Fast mamma säger att det får man inte om man har feber, hon har kanske rätt? Jag är ändå sugen. De har en 19-årig kanadensare på prov nu i en månad framöver, Derek Gaudet, honom vill man ju se, hellre förr än senare.
Jag har nog fått snor i hjärnan...

----

Edit: Rubriken fick ändras p.g.a. särskrivning! Sen när började jag särskriva? Engelskan förstör mig!

My Girl and I.

Mimmi är här nu, skönt. Jag har i princip skrattat sen 18.00 när vi anlände här. Ja, lite innan också när vi lullade runt på stan. Vi har tryckt i oss en massa onyttigt, pratat onyttigt (killar alltså), tittat på Jeopardy (Thomas vann! :D) och även lite Desperate Housewives.

Det är alltid lika roligt att umgås med Mimo :) Jag har nästan lyckats glömma att jag är förkyld, fast nu gör den sig tyvärr påmind, värre än innan.

Mimmis närvaro är definitivt värd dagens ros.
(Och röstmeddelandekonversationerna med Fritzo gör inte saken sämre!)

En medmänniska.

Igår, när jag satt på bussen hem så såg jag en tant. Hon såg ledsen ut på något vis. Så jag studerade henne ett tag, och sände ut glada tankar till henne, för hon såg verkligen ledsen ut på något vis. Kanske hade hon precis mist sin man, eller en nära vän? Kanske hade hennes husdjur sprungit bort? Kanske hade hon bara en sådan där dålig dag, ni vet en sådan som gör en ledsen på något vis.

Inte var det någon som erbjöd henne sin sittplats heller, jag hade gjort det om jag haft en.

Hon vet nog inte att jag tänker på henne,
jag hoppas att hon är gladare nu.

En ovälkommen gäst.

Klockan ringde 09.30, jobba idag. Tyvärr har jag fått lite sällskap nu i några dagar, herr brakförkylning har anlänt. Jag undrade när han skulle dyka upp. Suck.

Jag är i alla fall glad att jag inte drack en droppe alkohol igår (även om det resulterade i att jag fick frågan om jag är gravid!) då hade jag nog varit ännu tröttare idag.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och äta min knäckemacka, sen ska jag bege mig till jobbet.

Tjarå!

Those damn butterflies in my stomach.

Fjärilar... försvinn!






Crap.

I just thought that my well-being was somehow related to me.

Otacksam.

Det ordet har alltid gett mig rysningar.
Så hårt, anklagande.
Du vet inte hur bra du har det.

Jag som försöker lära mig att inte jämföra mig med andra.

Ändå får jag inte klaga, inte må dåligt.
Det framkallar det hemska ordet.

Otacksamhet.
Du vet inte hur bra du har det.

Kanske.
Kanske inte.

Jag vet nog hur bra jag har det- jämförelsevis.
Men välmående borde väl per definition utgå från ens egen situation?
Inte någon annans.

Let's Dance/Bonde söker fru Karl-Petter.

- Jag är som en kastrerad hankatt. Jag vet vad jag ska göra men jag kan inte göra det fullt ut!

Man kanske skulle bli hantverkare?

Nu har jag äntligen fått persienner! Det tog killen som var här ca 15 minuter att sätta upp dem - fakturan på bordet vittnade om en timlön på 6400 kr! Det kostade alltså 1600 kronor att få persiennen uppsatt. Herregud, jag är glad att det inte är jag som betalar, ska det vara så dyrt kan jag stå ut med att sova i dagsljus!

Lustiga människor förresten, hantverkare.
- Vi dyker upp någon gång mellan 10-18, brukar de meddela. Jesper, en av mina kursare, förutsåg den potentiella irritationen som kan uppstå om man dejtar en hantverkare.
- Ja då säger vi det, jag hämtar dig på lördag någon gång mellan 18-22!