Sorg.

Jag har inte skrivit om fotboll på väldigt länge, mest för att jag har varit oerhört av denna säsongen. Jag vet inte varför egentligen, ända sen säsongspremiären har jag varit lite mätt på det. Jag antar att det har haft att göra med att jag började jobba, fortfarande pluggade och bodde hemifrån. Det fanns så mycket nytt att vänja sig vid och fotbollen fick inte riktigt plats.

I veckan fick dock sig mitt himmelsblå hjärta en oerhörd knäck då jag fick höra att Roland Nilsson och Hans Gren meddelat att Anders Andersson inte ingick i deras framtidsplaner. Jag fick god lust att brista ut i gråt. Älskade AA, som har ett sånt fantastiskt MFF-hjärta, ska inte längre få vara en del av laget. Vi mister en bra och trygg fotbollsspelare, och en fantastiskt sympatisk och trevlig människa. Jag slits mellan en önskan att han ska få avsluta med en säsong i allsvenskan med ett annat lag (och spela röven av alla), och önskan att han ska stanna i MFF-organisationen på något sätt.

Det spelar ingen roll egentligen, för sakna honom kommer jag att göra i vilket fall som helst.
Tack för allt Anders!