onsdag 31 december 2008

2008...

...har varit ett fantastiskt och händelsefyllt år. När jag tänker på det så skulle jag nog vilja påstå att det var varit ett av de roligaste åren i mitt liv.

Det började med att flytta hemifrån, sätta igång på riktigt med mitt första riktiga jobb på ZooZity. Det fortsatte med skola, trots min oerhörda brist på motivation, och mer jobb. Detta var året mitt stand-upintresse blev seriöst, året då Kattis gjorde seriös entré i mitt liv och gjorde mina dagar lite ljusare och mina kvällar så otroligt mycket roligare, och med henne växte även mitt välmående och mitt självförtroende.

Äventyrens år utan tvekan, festande med amerikanska komiker, och sedan med navelsträngsbröder från Australien. Nya kontakter knöts och jag och Kattis fann en fantastisk vän i Berang. Impulstripp till Göteborg trots grammatiktenta, många vinkvällar trots jobb dagen efter, och Oslipat - åh alla Oslipatkvällar med fantastiska komiker, människor, och senare vänner.

Fotbollen var inget som dominerade mitt år, det var för mycket annat i mitt huvud och i mitt liv, det faktum att det gick åt skogen gjorde inte direkt saken bättre. På negativa listan får jag lägga till all stress och ångest som jobb, skola, och en viss universitetsansökan framkallade.

Men uj vilket år, Stockholmsfärd med Micke för att se Henrik Schyfferts 40-årsroast med komiker som Johan Glans, Jonas Gardell, Magnus Betnér etc.
Henrik Schyffert i Lund med Mimmi.
Stephen Lynch x2 i Malmö.
Magnus Betnér i Malmö.
The Umbilical Brothers i Göteborg.
Charlie Murphy i Malmö.
Russell Peters i Malmö.
Thomas Järvheden i Malmö.
Och återigen: Alla Oslipatkvällar.

Detta var även året då jag fyllde tjugo - introducerade stand-up på fester i min krets, och äntligen fick gå på Systemet (en sak mindre att bli retad för alltså).

Jag hann flytta hem igen, bli antagen på American University i Washington DC fira första julen utan mamma och ha resfeber värre än något jag någonsin upplevt. (Huvudvärk, utslag och kli över hela kroppen etc.)

Alla som gjort detta året så underbart, kärleksfyllt och händelserikt - ni vet vilka ni är och jag älskar er.

Jag har på känn att nästa år kommer bli precis lika spännande, väldigt annorlunda, förmodligen fyllt med en hel del saknad, men precis lika spännande.

Vad tror ni?

torsdag 25 december 2008

Guardian Angel.

Har ni någonsin träffat en person som ni på väldigt kort tid utvecklat fantastiskt starka vänskapskänslor för? Som ni känt att ni måste beskydda från allt ont i världen.

Det hände mig för ett par somrar sedan, denna personen är en fantastiskt vän, men jag vet inte vad det är som gör att jag känner som jag gör. Som att det är min uppgift att se till att inget ont händer henne/honom. Att om bara han/hon är lycklig så kan jag vara lugn.

Det är en märklig känsla, och den skrämmer mig lite. Är det ens normalt?
Som att jag utsett mig själv till någon sorts personlig skyddsängel.
Och varje dag jag är borta från den personen gör ont, för jag kan inte vara där hela tiden och stötta, hjälpa till och glädja.

Det är skitjobbigt.
Och underbart på samma gång.
För jag har en fantastisk vän i honom/henne.

Kanske är jag en "hönsmamma" som Sebbe hade uttryckt det, men detta känns annorlunda.

Tror ni på att man har en själsfrände? Inte en romantisk sådan, bara någon som man förstår och accepterar utan några restriktioner eller villkor överhuvudtaget.

Jag börjar nog göra det.

Feels like a count-down.

Jag hade en jättemysig julafton med Kattis igår. Det blev ingen julmat, men som Kattis påpekar på sin blogg så är det rätt överskattat, vi får ju samma mat tre gånger om året ungefär så missar man det på en högtid kan man bara vänta på nästa.

Ikväll blir det middag på Svea, återigen med Kattis, och sen ska vi till Slagt - där möter vi även upp Zandy. Både jag o Kattis jobbar imorgon, men detta är min sista utekväll i Sverige innan jag åker så det är fan in i dimman som gäller! ;)

Ta hand om er.

onsdag 24 december 2008

Julafton.

Min julafton kommer att vara väldigt annorlunda i år.
När Kattis kommer hem från jobb ska jag gå ner till henne och sen ska vi nog dricka lite glögg. Efter ska vi laga mat (inte traditionell julmat dock) och sen baka lite. Efter det ska vi mest bara mysa med hundarna och varandra.

Mamma och Mats ska till Mats bror och svägerska.

Zebbe ska jobba.

Idha och Svempan firar själva i Stockholm, första julen som gifta.

Morfar och Ingrid är i Norrköping.

Hur ska ni fira jul?

fredag 19 december 2008

Ny blogg.

Jag har startat en blogg på wordpress som jag kommer att skriva på när jag är i USA. Det blir nog ett par inlägg innan jag åker också, förmodligen inget jättespännande - mest en massa tjat om min ångest och nervositet skulle jag tro.

Vet inte hur jag ska göra med denna bloggen när jag är borta, kanske ska skriva allt som inte är relaterat till USA här?
Vilket blir typ dikter och den fotbollen jag snappar upp...

Vi får se.

Min USA-blogg hittar ni här i alla fall.
Välkomna dit :)

fredag 12 december 2008

Systemet will never be safe again :)

Jag fyller 20 idag... bara så ni vet :)

torsdag 11 december 2008

Svammel.

Jag är sjuk... det suger... så jag ville ha lite tröst o medlidande, självklart ringde jag till Jocke. Inte för att han skulle ge mig så mycket medlidande, men han får mig att må bra.

Jag tror att vår vänskap är över nu.... Detta är andra gången på en vecka jag ringt och väckt honom... oops! 9 timmar är för mycket tidsskillnad Jocke, får jag skylla på att jag inte kan räkna så långt? :)
(Love you..!)

Dagen i Stockholm var i alla fall bra.
Trots sanslös förkylning.
Idha och Svempan var lika underbara som vanligt, och S gjorde köttfärssås (mums!) till oss igårkväll, då dök Kalle upp också och vi åt middag tillsammans alla fyra.
Efter det tog jag ett par öl med Grapne innan jag satte mig på nattåget hem. Lyckades faktiskt sova nästan hela vägen :)

Ambassaden förresten, det var intressant. Området där amerikanska ambassaden ligger håller en del andra ambassader, (tyska, turkiska, o.s.v.). Alla andra ambassader har superfina hus och en flagga i trädgården med sin nations flagga på... alla utom den amerikanska.

När jag såg den enorma byggnaden var det första jag tänkte "huge pile of concrete".
Det var verkligen en stor cementklump (förmodligen bombsäker) med enorma stängsel runtom och en säkerhetskontroll bemannad av 4 vakter och en metalldetektor (som tjöt när jag gick igenom så jag fick ta av mig mina skor). Jag förstår att det är världens största nation och sådär men, lite paranoid?
Ni ser inte Tysklands ambassad nere i en källare, bemannad av 4 soldater med mindervärdeskomplex och lustiga frisyrer. (Nej... jag vet inte vart jag fick frisyrerna ifrån).

Jag fick mitt visum i alla fall, det får jag väl ge dem. Och vänta i 1½ timme är inte så farligt när man har något att titta på... (de var inte helt syfteslösa de där vakterna).

Nu ska jag dricka te och sen ska jag försöka sova igen.

Kram på er.

måndag 8 december 2008

Du får inte.


Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
Du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din

Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro.

/Sonja Aldén - Du får inte

(Det räknas inte som ett copyright-brott om man anger källan Marcus! Och detta är inte typ Take That =p)

A lot going on.

I fredags gick min 20årsfest av stapeln och i mina ögon var det en fantastisk kväll! Tack till alla som var där och gjorde min kväll lyckad - särskilt tack till Marcus och Fritte som kom och uppträdde för mina vänner och mig, ni är toppen :)

Resten av helgen har mest varit en dimma, jag har varit väldigt trött och nu rycker och sliter verkligheten i mig.
Imorgon åker jag upp till Stockholm på kvällen, på onsdag har jag tid för intervju på amerikanska ambassaden klockan 11. Så vi får hoppas att de inte ser mig som en potentiell terrorist/invandrare för livet så att jag kan få mitt studentvisum!

Lite andra saker ska ordnas men det börjar kännas mer och mer verkligt för varje dag... och nervositeten smyger sig på sakta men säkert.
I fredags fick jag ett uppslagsverk om USA och en turistinformationsbok som heter The rough guide to Washington DC - de ska självklart lusläsas!

Idag var jobb ganska ointressant... har skrivit nya anställningsavtal och städat en jäkla massa. Jag och Zandy rekonstruerade Atlanten nere på akvarieavdelningen när vi tvättade sten. Det var ju inte riktigt meningen.

Nu är jag så trött så jag håller på att gå i bitar.

Ta hand om er vänner.

måndag 1 december 2008

I've been royally screwed!

Imorse väckte Kattis mig och frågade om jag inte kunde komma in och jobba, 2 stycken i teamet var sjuka och 3 av oss lediga. Eftersom att jag är så fruktansvärt snäll så sa jag självklart ja och tog mig in till Malmö.

Med facit i hand var det en dum idé.

Av någon anledning svarade jag i telefonen när jag var på jobb... det gör jag aldrig, men det faktum att det var ett dolt nummer gjorde mig nyfiken.

Enligt personen i luren var det från amerikanska ambassaden, han frågade mig på den märkligaste amerikanska brytningen (ni vet en sådan som är lite för grov för att vara på riktigt) om jag kommit in på skolan jag sökt till. Det gjorde mig konfunderad eftersom att jag vet att de på ambassaden redan vet att jag kommit in. Men jag svarade ja och fick ett grattis till svar. Han fortsatte och sade saker som att de har koll på folk nu i dessa "svåra tider" - jag tänkte omedelbart på finanskrisen, och tänkte "fan - nu ska de säga till miga tt jag måste skicka in mer dokument på hur mycket pengar jag har". Han tänkte på något helt annat - the war on terror som han sa. Han fortsatte med att berätta att de vet att jag är vän med en som heter Blake Wilson som bor i USA och att de har kopplat ihop honom med terroristgrupper.

Jag blev iskall.. på fullaste allvar, det har aldrig hänt mig innan. Iskall och svettig. Inte för att jag trodde på dem, inte en chans - jag känner B bättre än så - jag blev kall för att jag tänkte "fan - nu kommer jag itne få åka för att de är dumma i huvet". Men istället för att försvara mig själv började jag försvara B - jag svamlade nog rätt mycket. Om värderingar och sånt där. Pinsamt såhär med facit i hand.

Han fortsatte fråga om hur vi träffats och vid det här laget kämpade jag mot tårarna och drog kortversionen om hur vi träffats. Hela tiden tänkte jag (förlåt till de som jag nämner nu!) att det nog var Grapne, Jocke, JP, Simon eller Frölund som hade lite tråkigt och ville jävlas med mig... men jag vågade inte riktigt utbrista "detta är ett skämt" alternativt lägga på - för tänk om det var någon från ambassaden? Då hade det nog varit en dum grej att göra.
Så jag fortsatte med mitt nervösa sammanbrott, och när personen i luren insåg hur nära jag var på att bryta ihop helt sade han "du kan ju fråga Blake om han känner knappen och Hakim".

NRJ - såklart!!
Inga mindre än min (före detta) bästa vän Kattis och min (före detta) bror, hade kommit på den dumma idén att mejla NRJ och anmäla mig till "the wake-up call".

Jag skäms inte för att jag gick på det (även om jag avskyr att bli lurad) - jag skäms mer för min reaktion. Hur jag på fullaste allvar nästan började hyperventilera och nästan bröt ihop. Hur jag svamlade dumma försvar för min Blake.

Inte för en sekund trodde jag på deras anklagelser.
Jag känner min B bättre än så.

Dock måste jag säga att de är lite grymma på NRJ (and not in a good way) för de låter det gå lite för långt, de hörde tidigt hur ont det gjorde i mig att höra deras dumma anklagelser (trots att jag hela tiden tänkte 'detta är ett skämt'). De borde bli bättre på att känna av situationen.

Nu ska jag bara försöka ta mig igenom dagen och vänta på att jag kan skratta åt denna - väldigt märkliga - händelse!