Svammel.

Jag är sjuk... det suger... så jag ville ha lite tröst o medlidande, självklart ringde jag till Jocke. Inte för att han skulle ge mig så mycket medlidande, men han får mig att må bra.

Jag tror att vår vänskap är över nu.... Detta är andra gången på en vecka jag ringt och väckt honom... oops! 9 timmar är för mycket tidsskillnad Jocke, får jag skylla på att jag inte kan räkna så långt? :)
(Love you..!)

Dagen i Stockholm var i alla fall bra.
Trots sanslös förkylning.
Idha och Svempan var lika underbara som vanligt, och S gjorde köttfärssås (mums!) till oss igårkväll, då dök Kalle upp också och vi åt middag tillsammans alla fyra.
Efter det tog jag ett par öl med Grapne innan jag satte mig på nattåget hem. Lyckades faktiskt sova nästan hela vägen :)

Ambassaden förresten, det var intressant. Området där amerikanska ambassaden ligger håller en del andra ambassader, (tyska, turkiska, o.s.v.). Alla andra ambassader har superfina hus och en flagga i trädgården med sin nations flagga på... alla utom den amerikanska.

När jag såg den enorma byggnaden var det första jag tänkte "huge pile of concrete".
Det var verkligen en stor cementklump (förmodligen bombsäker) med enorma stängsel runtom och en säkerhetskontroll bemannad av 4 vakter och en metalldetektor (som tjöt när jag gick igenom så jag fick ta av mig mina skor). Jag förstår att det är världens största nation och sådär men, lite paranoid?
Ni ser inte Tysklands ambassad nere i en källare, bemannad av 4 soldater med mindervärdeskomplex och lustiga frisyrer. (Nej... jag vet inte vart jag fick frisyrerna ifrån).

Jag fick mitt visum i alla fall, det får jag väl ge dem. Och vänta i 1½ timme är inte så farligt när man har något att titta på... (de var inte helt syfteslösa de där vakterna).

Nu ska jag dricka te och sen ska jag försöka sova igen.

Kram på er.