Funderingar.

Det här ekorrhjulet, det man springer omkring i. Det vi så vackert kallar för livet. Undrar ni aldrig vad det egentligen går ut på? Den eviga frågan; vad är meningen med livet?

Kärlek, vänskap, pengar, erfarenheter... till vilken nytta egentligen? Det spelar ju ingen roll om du levt ensam och rik eller i en gemenskap och fattig. We all share the same faith... döden.

Jag går i skolan för att kunna gå i en skola till för att kunna gå på universitetet så att jag ska kunna jobba med det jag vill och när folk börjar tycka att det är dags så ska man slå sig till ro och skaffa familj (för Gud förbjude att man inte skaffade barn om man har möjligheten), jobba till man är 65 då man har sparat ihop sin pension så att man kan lösa korsord och promenera i någon vacker park och njuta av sin fritid till man spyr, bara för att sedan kliva av ekorrhjulet och ut i oändligheten.

Jag säger inte att jag inte tycker om mitt liv, jag älskar mitt liv, jag älskar mina vänner och jag är jättenöjd med mina framtidsplaner.

I still can't help but wonder... vad går det ut på? Är det meningen att man ska lista ut någon stor hemlighet? Är jag värt något på min dödsbädd om det enda jag har lyckats med i mitt liv är att utbilda ett gäng 18-åringar i att använda sitt språk bättre?

Jag säger inte att jag inte är nöjd.
Jag undrar bara.