Jag vaknade halv fyra imorse av att en schäfer flåsade mig i ansiktet. Inte vilken schäfer som helst, Nixon såklart. Så det var bara att gå upp och underhålla honom, vi gick ut så att han fick kissa och jag gav honom nytt vatten. Sen fick jag sova till sju innan Zebbe kom och hämtade lilla odjuret. Jag har aldrig sett en hund som blir så glad över att se sin husse, det värmer i hjärtat :)

Nu väntar snart lite mer jobb, ikväll blir det nog en sväng till folkparken för att se Hasse Brontén på far i hatten. Ses där?