Torsdagskväll på Far i hatten.

När vi slagit oss ner, Kattis, Gabby och jag, med varsen cider (eller ja, Gabby drack vatten) ser jag Tobias Persson komma insläntrande på uteserveringen. Han ser lugn och behärskad ut, nästan lite timid, ur ett observerande perspektiv. Långt ifrån den knas jag vet att han är när han väl står där på scen med mikrofonen i sin hand och alla blickar vända mot sig.

Jag insåg innan vi gick till Far i hatten att Tobias Persson är den enda av de svenska komikerna jag verkligen tycker om och är genuint imponerad av som jag aldrig har sett live. Jag har sett det som finns ute på nätet, och jag följer hans blogg slaviskt, men innan ikväll hade jag aldrig sett honom live. Det ångrar jag nu att jag inte gjort tidigare.

Ingen kan förneka att han är genialisk på scen. Han lyser av självförtroende och genuin scenglädje som smittar av sig omedelbart. När han inleder sin akt med en imitation av skånska är det inte en sådan där irriterande uppländsk och hånande imitation, den känns varm och opretentiös. Man tycker om honom från första stund och det var tydligt att det var fler än jag som kände så.

Kattis och jag konstaterade efteråt att hela Tobias uppträdande kändes som om man var på teater. Inte för att det var förställt, tvärtom, det var väldigt genuint. Men hans som han använder sin kropp, hans kroppsspråk, minspel - allt. Det var som teater helt enkelt. Och jag blir konfunderad när han säger att han inte har någon akademisk utbildning och att han avundas dem som har en. För han framstår som en väldigt intelligent och påläst kille. Han är helt enkelt ett levande exempel på att all utbildning inte kommer från skolan.

Vad jag vill säga är väl att det var en fantastisk kväll, cred till alla komiker som uppträdde, Kringlan, Marcus, Amanda, Elin och Erik som var konferencier såklart. Ni klarade er utmärkt trots alla irriterande småfulla Nöjesguiden människor som inte höll käften!