Cecelia Ahern var 21 år när hon skrev sin debutroman P.S I love you. Jag läste ut den idag och var hänförd. Den handlar om Holly, som förlorar sin man och själsfrände Gerry efter att han drabbats av en hjärntumör, och hur hon lyckas ta sig vidare i livet och hantera sin oerhörda sorg. Den handlar även om vänskap och familjeband och vikten av att alltid finnas där för varandra.
Det är en underbar bok och jag fällde många tårar. Att en 21-åring kan skriva så insiktsfullt om känslor, sorg och familj är helt otroligt. Jag kan inget om hennes bakgrund men jag tror inte att man kan skriva som hon gör om man själv inte förlorat någon som stått en nära.
Tyvärr blev jag inte det minsta hänförd av filmen som jag såg så fort jag slagit ihop boken. Visst jag grät, men jag är jag, och jag hade precis läst boken så jag hade alla känslor färskt i minne och hjärta.
Filmen är baserad på samma idé, men jag tycker knappast att den borde få ta samma namn. Karaktärerna i filmen har samma namn som de i boken, men många karaktärer är uteslutna och storyn är helt ändrad. Holly är i filmen amerikanska, en av två systrar med en ensamstående mamma. Hon och Gerry (som är irländare i filmen) bor i USA istället för på Irland. I boken bor de på Irland, är från Irland och Holly har en stor familj med gifta föräldrar, 3 brödrar och 1 syster.
Mycket annat är annorlunda och det är verkligen inte ändrat till det bättre, filmen är faktiskt lite av ett sömnpiller och går inte in på djupet i någon av relationerna utan skrapar bara på ytan och är en sådan där meningslös romantisk "chick-flick". Jag skulle vilja sparka manusförfattaren i röven för att ha sumpat chansen till att göra en riktigt bra film.
Jag är icke förtjust i Hilary Swank som innehar huvudrollen i filmen, men den kan få ett pluspoäng för att Jeffrey Dean Morgan (mest känd som Danny i Grey's Anatomy) innehar en biroll (som inte finns med i boken) för han är både bra och mumsig, och kan tydligen prata med irländsk accent!
Läs boken och undvik filmen!
(Hittade inte bokomslaget, men de två är med där också)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Oj...det gick fort!! Jag menar att du läste boken. Jag visste inte ens att den var filmad ju. Då får jag läsa snart.
Jag flyttar min blogg förresten..till wordpress. http://equaltonone.wordpress.com
Kommer nog att slå ihop båda bloggarna så småningom men änsålänge så är det blogspotbloggen som jag har flyttat!
Finns boken på svenska?
jag håller så med dig, läste boken långt innan jag såg filmen och var så besviken över hur de förstört hela idén. kicka hårt i manusförfattaren om du får tag i honom/henne/dem :D
Ja boken finns på svenska!
Ja Pauline, visst blev man förbannad? Sjukt fin story som blivit totalslaktad... suck... man blir så trött.
Mami: ja men jag ÄR snabb! :D
Skicka en kommentar