Saknad.

Nu är den här, vågen av saknad, den kom lite sent i år, förmodligen för att Emma kom hit nästan direkt efter att jag kommit hem från Norrköping. Nu är den dock här, och det gör så ont. Det är inte bara de jag umgicks med i sommar som inkluderas, utan alla som jag inte har nära, och fan vad ont det gör.

Jag låter inte saknaden ta kontrollen över mig nu som jag gjorde förr, men den är ändå konstant närvarande och lägger en grådaskig dimma över allt som händer. För jag saknar ju er, ska inte ens försöka räkna upp er, ni vet precis vilka ni är.

Allt jag har i mitt huvud nu är att jag vill iväg, nästa helg, till Stockholm för då kommer det vara en hel del av er där, men mina samlade tillgångar nu är på 4 kronor, så det kan bli svårt.

Men jag önskar att jag var där... och ni finns i mina tankar hela tiden, för det gör ju så ont, när det river och sliter i bröstet, och man har ett litet hål i magen, för jag önskar ju att ni var här.

Fan va ont det gör.

Tur att jag har Nora, som kom hit igår, och muntrade upp mig. Herregud vad hon kan få mig att skratta, det var nog tur att Pauline inte var med för då hade jag säkerligen dött av skratt. Får se hur det blir på fredag efter tentan :)