fredag 18 april 2008

Marcus "Träsktrollet" Grapne

Eftersom att jag gör allt för att undvika att skriva den sista delen på min uppsats så tänker jag nu ta emot en önskan från JP. Nämligen att skriva om "Träsktrollet", även känd som Marcus Grapne.

Det är inte lätt att beskriva Marcus Grapne, det ska gudarna veta. Jag hade nog kunnat ägna en hel C-uppsats åt honom. Marcus är en annan av mina eminenta Sportscampvänner. Vi stiftade bekantskap första gången jag var på Sportscamp som ledare, nämligen 2004. Man slogs snabbt av hans oerhörda kompetens. Ja, när det gäller allt faktiskt. Det finns inte tillräckligt många adjektiv för att beskriva Marcus Grapne. Framför allt annat så är han väldigt respektingivande, men även snäll, sympatisk, bestämd, ansvarsfull, organiserad, förvirrad, klok, tokig, rolig, vältalig. Ja, ni förstår, jag kan hålla på i en evighet.

Smeknamnet "Träsktrollet" myntades (självklart) på Sportscamp. Där är en mycket äcklig liten damm precis utanför logementet där vi bor. Marcus råkade på något sätt ramla i där (eller blev han islängd? Jag kommer inte ihåg) och smeknamnet föll sig ganska naturligt efter det :)

Marcus ses ofta i träningsoverall av någon form, svenska fotbollförbundets när han dömer, Djurgårdens när han jobbar där (det roliga är att han är Hammarbyare, detta har alltid förvirrat mig något enormt), eller Sportscamps när han är där på somrarna, jag antar att han har en när han tränar Bele Barkaby i innebandy också (spelande tränare?) ;) Han ses gärna med headsetet i, eller mobiltelefonen fastklistrad vid örat. Ibland tror jag att den är ditopererad. Han är alltid på väg någonstans eller har något att uträtta. När han kom hit när jag fyllde 18 sa jag till honom på skarpen att om jag såg honom jobba en enda gång så skulle jag slänga hans telefon i toaletten - det hotet visade sig vara ganska effektivt :)

En sak till, Marcus kan baka! Det brukar han bevisa minst en gång varje sommar, och det är alltid lika uppskattat. Det är även så att jag har aldrig sett en människa med en roligare solbränna någonsin, bonnabränna to say the least, där han är röd på vissa ställen, brun på vissa ställen, ljusbrun på andra ställen och kritvit på alla andra ställen. "Fyra nyanser av brunt" tror jag att vi sa en sommar.

Jag har enorm respekt för denna underbara människa och jag älskar honom enormt mycket. Med Marcus har man aldrig en tråkig, eller lugn, stund och jag är enormt glad för att jag har fått chansen att lära känna honom.

Mitt favoritcitat:
"Jag var ung, jag var full, det var mörkt"

(Marcus håller ett mycket uppskattat, och improviserat, tal på min 18-årsfest)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Svårt att se att han har telefon i örat över tiden. Det är ju totalt omöjligt att få tag på honom. Han glömmer kanske att trycka på "svara"

Unknown sa...

Marcus, du vet väl att det är fult att skriva hyllningsinlägg till sig själv i andras namn?