Peking i Malmö.

Nu är jag hemma från Stadion där matchen mot Norrköping tog slut för ca 40 minuter sedan. Det var... ojämnt, minst sagt. Först spelade vi väl sådär, sen skärpte killarna till sig och det såg riktigt bra ut. Efter en solklar hands, rött kort och en straff stod det 1-0 till oss, straffen placerades fint av Ola Toivonen. I andra halvlek blev det snabbt 2-0, återigen av Ola Toivonen - framspelad av Labinot Harbuzi. När samma Labinot senare blev utbytt (av någon anledning) försvann det mesta av vårt mittfält. Norrköping reducerade till 2-1 på ett helt obegripligt sätt, totalt missförstånd mellan Jonas och Dixon och Jonas hann inte ner i tid så bollen rullar under honom - klantigt!
Det blev i alla fall 2-1 tillslut trots att det var onödigt nervöst på slutet.

Jag orkar inte koncentrera mig på det negativa så jag tar upp några, för mig, glädjeämnen matchen bjöd på.

Robin Nilsson - gjorde sin första match från start och hade ett par riktigt bra ingripanden även om han var lite småblek och skakig så tror jag att han kommer växa oerhört denna säsongen. Han behöver kanske jobba lite på sin snabbhet, alternativt få rutinen till att alltid vara rätt placerad, vilket han redan har en viss känsla för.

Gabriel - blir stabilare och lugnare för varje match. Skönt att se att han inte är lika virrig längre och han går in i dueller med pondus och är lugn när han tar hand om bollen.

Ola Toivonen - Skönt att det äntligen lossnat för honom, där kommer vi få en riktig målspruta om det håller i sig.

Detta var för mig de tre största glädjeämnena, även om det var kul att få se Halsti spela också, han kommer nog bli bra, hoppas att han får den speltiden han behöver.

Nu ska jag läsa lite i Great Expectations sen blir det mycket sömn - imorgon ska jag ha en virvelvind i lägenheten i form av Wilmer, det lär ta en del på krafterna ;)

And now... give me that phonecall I've been longing so much for...