Everybody here is from somewhere else.

Jag är lite bitter på min hals. Jag brukar aldrig vara bitter på min hals. Min röst brukar vara det enda stabila hos mig. Jag blir aldrig hes, det är inte ofta jag har ont, den bär rätt långt och kan skapa en ganska hög decibelnivå (som de flesta av er vet). Men nu gör den bara ont. Och vilken fjortonårig grabb lyssnar på en hes lärarkandidat som bara kan viska åt dem? Nej, jag stannar borta från skolan idag också och hoppas på att det känns bättre imorgon. Kan jag inte bara få min jävla höstförkylning så att jag har det överstökat och inte behöver bli sjuk igen förrän i vår? Blä.

Jag älskar dig så mycket mer än du vet.
Du är den enda som kan riva upp blödande sår i mitt hjärta.
Du är den enda som kan laga dem.
Du är den enda som kan få mig att känna mig riktigt hel.
Du lämnar ett stort tomrum efter dig,
varje gång du åker ifrån mig.
& om jag fick bestämma så skulle du vara bara min,
utan att vara min.
Förstår du?
Jag önskar att du var min bror,
så att jag hade någon form av rätt att älska dig så villkorslöst som jag gör,
utan att bli ifrågasatt.
Men jag vet inte vad jag betyder för dig,
vad vår vänskap betyder.
& det är svårt att älska någon så mycket,
utan att få kärlek tillbaka.