Dags för en löjlig säsong.

2007 var året då vi äntligen skulle komma igen och ta det där guldet. Tre års väntan var ju ingenting i jämförelse med femton år dessförinnan, men nu var det ändå dags igen. Tråkigt nog ville inte tabellen riktigt gå vår väg. Eller, egentligen var det ju fotbollen som inte ville gå vår väg.

Nu blickar jag tillbaka på matchen närmst i tiden, (1-2 mot Elfsborg hemma) och inser att jag känner... jaha. Det var ju egentligen bara en match vi spelade av ren plikt. Jo, vi hade kunnat komma sexa, men jag tvivlar på att något hade känts bättre då. Enda aspekten man kan räkna in där är väl poängen till maratontabellen, men den tänker jag inte så mycket på just nu. Jag tänker på vad som gått fel, fast det är inte lönt för om inte spelarna vet så hur ska jag kunna?

Jag undrar vilka spelare som åker utomlands nästa säsong, jag undrar vem vi värvar, jag undrar vad Roland ska göra med laget som inte Sören lyckats med. Framförallt så undrar jag om en del supportrar faktiskt kan köpa "tålamod" och "långsiktighet", två ord som man hört nämnas en del sedan värvningen av Roland Nilsson som ny tränare. För det är ju som Anders Andersson säger, "spelar man i Malmö spelar man alltid för guld". Hata att förlora, älska att vinna.
Kan vi verkligen anamma det här långsiktiga målet? Jo.. jag kan nog, kan de lova mig underbart spel på den nya arenan 2009 så kan jag nog tåla en hel del uppbyggnad under 2008. Frågan är bara; Hur ska de kunna lova mig det? Det går ju inte.

Nej jag ska spendera min Silly Season med att läsa löjliga rykten, få abstinens och läsa alla möjliga rapporter och texter som jag kommer över. Sen på försäsongen så kommer jag stå där på Heleneholm i 5 minusgrader och frysa och tänka att "det här, det här blir bra".

Jag tänker spendera hela nästa allsvenska säsong med att älska mitt lag utan gränser, hur det än går i tabellen. Jag kommer studera laguppställningar, poäng och spelschema med ett frö av hopp i mig. Jag kommer bli besviken och arg när vi förlorar, jag kommer bli euforisk och lycklig när vi vinner, men oavsett vad, så kommer jag att fortsätta älska mitt lag... utan gränser.

Jag vill passa på att tacka Sören. (Inte som de som häcklade honom på Malmö stadion idag). Jag vill tacka honom för att han trodde på Malmö FF genom att komma hit. Jag vill tacka honom för att han har gjort sitt bästa. Jag vill beklaga att det inte gick hans väg och jag vill önska honom all möjlig lycka i framtiden.

Så här är jag som fotbollssupporter, jag undrar bara, hur är du?