Jonas Gardell

Det är svårt det här, att skriva om Gardell. Jag känner inte att det är möjligt att göra honom rättvisa.

Jag kan bara berätta hur underbart det var att se honom igår. Hans glädje, hans energi, hans psykotiska idéer som man inte kan låta bli att älska. "Tilt" - varningen i flipperspel hade förvandlats till en "hinkvarning" som dök upp när han tyckte att publiken var seg, då kom det en satans massa vatten. Alla på första bänk fick vars ett regnskydd ;)

Ni skulle sett när han kom ut i tajta jeans, glittrande skärp, skjorta och cowboyhatt. Han var så snygg :)

Jag älskade uttrycket i hans ansikte när en i publiken sa att "har du sitt malmö, har du sitt varden" är lite av en Malmö-slogan. Han såg så paff ut, inte kunde han släppa det riktigt heller. Det återkom hela tiden i resten av showen sen :)

Jag hade glömt att ta på mig min Gardell-sköld igår. Det är både på gott och på ont faktiskt. Man tar åt sig av allt han säger så mycket mer, men det resulterade ju självklart också i att jag grät så att jag bokstavligen talat satt och hulkade. Fast det är ju ganska skönt ibland.

Som sagt, det är så svårt det här. Alla som inte "känner" Gardell förstår inte vad jag menar med att jag behöver en Gardell-sköld, alla som inte känner mig vet inte vilken roll hans verk har spelat i mitt liv. Ingen utom mamma förstår nog hur viktig han är för mig. Det finns inte många på den här planeten som jag beundrar så mycket som honom. Hans styrka, självinsikt och mångsidighet.

Det är knappt lönt att skriva mer, för som sagt, det är omöjligt att göra honom rättvisa så här, i en text på en meningslös blogg. Ni får upptäcka honom själva.

Ta hand om er.
Tack för att jag får vara tillfällig gäst i era liv, tack för att vissa av er är mina skyddsänglar, tack för att jag får vara en skyddsängel till vissa av er.
Ni är allt mina vänner, jag älskar er.

Kram.