Idag mötte MFF Brommapojkarna på bortaplan - jag fick se matchen hemma i soffan. Jag orkar inte gå in på någon närmre analys av matchen. Det räcker med att säga att det var skönt med tre poäng och att jag skrek av lycka och triumf när Niklas fick göra mål. Det måste vara skönt för honom att få visa att han fortfarande är bäst. Oja, bäst kommer han alltid att vara i mina ögon. Det har han varit sen jag såg min första match med morfar och morbror (jag är nyare i gemet än det känns som ibland). Jag kommer ihåg att jag pekade på Niklas och frågade morfar "Vem är det?" han svarade enkelt och ledigt; "Det där är Niklas Skoog" - sen var jag fast. Varför vet jag inte, det kan jag inte förklara, men jag har inte vikit en tum. Lojalitet, kärlek och försvarskänslor har pyrt ända sen dess.
Kalla mig galen, men den mannen är fan bäst! :D
(Årsfesten 2004)
4 kommentarer:
Vet man någonsin hur många som läser bloggen...
Jag läser stumpan!
Får vara substitut när vi inte hinner ses :-)
/Åsa
P.s. roligt med den bilden, den kvällen var ju första gången jag träffade dig och Lotta. Och det är jag innerligt glad att jag gjorde
Åsa: Ja det har du rätt i, det är vi också glada för! Glad för mkt som hände den kvällen *hihi* det kan vi ta en annan gång ;)
Skicka en kommentar