Dra på trissor, nu blommar löken, dra mig baklänges - och alla de där underbara uttrycken på en gång (för det är fult att svära så jag låter bli!).
Jag låg och stirrade apatiskt i mitt tak i en halvtimme och kunde inte förmå mig till att röra mig ur fläcken, sen vet jag ingenting förrän min bror kom in kl 21 och sa "ska du inte klä av dig eller nåt?", då hade jag nog somnat.

Åh jag visste att det skulle bli såhär! Det är för jobbigt! Jag är inte byggd för att hantera stress!