Match imorgon.

(Vi får hoppas att Sandqvist är lika stabil imorgon som han var mot GAIS)

Jag dricker kaffe och hoppas på att koffeinet ska gå ut i blodet på mig så snart som möjligt så att jag kan få igång min tankeverksamhet. Jag är dödstrött men har ändå plågsamt bra koll på att det är match imorgon. Plågsamt för att jag är nervös, jag är en positiv person men jag ställer mig skeptisk till hur det kommer gå på Tjångavallen mot TFF imorgon.

Fredrik Persson i Trelleborgsmålet är inte en lätt match för någon anfallare, då känns det extra skakigt med tanke på att våra anfallare inte varit jättevassa avslutare detta året, varken på försäsongen eller de under de två första matcherna i allsvenskan. Jag ska inte påstå att jag har någon koll på Trelleborgs alla lagdelar (för min filosofilärare påstår att det är fult att ljuga ^^) men jag vet så mycket som att alla matcher jag sett mot dem har varit tuffa. Även om vi lyckats plocka tre poäng under en av matcherna, (på stadion 2004 var det, samma år fick vi 1-1 på bortaplan och Jon Jönsson fick en hjärnskakning, men det hör ju inte hit alls), så tror jag inte att det blir defilering direkt.

Kanske är jag bara trött och ångestfylld... kanske kommer Dubbel-Anders och Dixon att stå som en man och utgöra det starkaste mittbackslåset någonsin, kanske har Jonathan satt på målradarn och kanske, om vi önskar det tillräckligt mycket, spelar våra unga killar (Jocke, Safari, Toivonen) med enormt självförtroende och med gudaskänkt säkerhet.

Hoppas får man.