Jag funderar rätt mycket på uppoffringar, och prioriteringar.
Måste man göra dem?
Är det verkligen så att man gör något på bekostnad av något annat?
Kan man inte bara orka med allt?
Jag vill det.
Jag vill orka.
Verkligen.
Men fan va svårt det är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vissa perioder i livet måste man prioritera, om inte annat för att tiden inte räcker till. Tyvärr måste man ju sova också. Det är klart att det ena ibland blir på bekostnad av det andra, men man ska vara glad så länge man KAN välja och prioritera. Ibland måste man välja bort något man gärna vill för att tex tjäna sitt levebröd....Thats life my love!! Men det finns saker som går att lågprioritera och skjuta framåt om det är något man hellre vill...som städag tvätta diska damma.....När du var liten sa du ibland till mig: Du städar alltid....Kanske jag borde prioriterat bort det ibland...
Jodå hjärtat, man måste prioritera och göra uppoffringar. Dygnet har ju bara 24 timmar och det finns en gräns för hur mycket man kan klämma in på de där timmarna. Men om du nu måste välja bort att göra vissa saker som du kanske velat göra, tänk då så jäkla bra du har det som har så mycket att göra och så många att umgås med att du måste välja! Det är långt ifrån alla förunnat my dear.
Tänk att jag alltid ska vara så förbannat förnuftig! ;-)
KRAM
Ni är så förnuftiga båda två! :D
Men när tänker ni komma på hur man kan utöka ett dygn till typ 55 timmar istället? ;) Fast då hade det blivit väldigt långt om man längtar efter nåt ;)
Överlåter till någon med din ungdomliga entusiasm att komma med såna klipska uppfinningar. Jag nöjer mig med att vara en nykär tant som kallar vänner för gäster och gör uppoffringar. :-)
Skicka en kommentar